Sommartrötta efter vårens inspelningar, redovisningar och terminsslut anländer vi till ett hjärtslitande vackert Fårö. Vi grillar korv i kvällssolen och får en uppgift: att formulera våra egna intryck från den plats som blivit synonym med Ingmar Bergman.

Tillsammans med ett trettiotal filmare från hela landet deltog jag, Jenifer Malmqvist, Hanna Sköld och Maciej Kalymon från BoostHbg i de så kallade Talangdagarna på Bergmanveckan 2010. Konceptet bestod av ovan beskrivna uppgift, gemensamt boende, ett antal seminarier ur Bergmanveckans program och, viktigast av allt, möjligheten att lära känna varandra.

Vi cyklar. Vi badar. Jag släpper för en gångs skull ut håret och känner de saltsträva hårtestarna mot svanken. Det doftar solbelyst tall och i stunden ryms inte en gnutta Bergmansk ångest i min kropp. Ändå verkar vi inte riktigt tåla det perfekta.

När jag dag två, efter det som ska bli ett dagligt morgonbad, träffar min grupp för att diskutera våra intryck av ön visar det sig att den gemensamma nämnaren är intresset för brustna illusioner. Ingen av oss köper den nästintill naturpornografiska upplevelsen av Fårö. Plast, produktion och vardagens fulhet måste finnas här också. Vi bestämmer oss för att samla bilder av mänsklighet inför redovisningen dagen därpå.

Det visar sig att fler grupper valt att ta fasta på kontrasterna på ön - precis som temat för Bergmanveckan fokuserar på kontraster i Bergmans produktion. Den lilla övningen på den mytomspunna ön leder till en bra diskussion om allas rätt till att skildra en plats, och om vår generations relation till Bergman och vårt behov av att se bortom bilden av "geniet".

Sista dagen får vi oväntat besöka Bergmans privata hem. I småfnissig beundran tummar vi på hans nedklottrade möbler och skannar av hans samling VHS-filmer. Ännu en nyans läggs till det porträtt av Bergman som under veckan målats upp, bland annat under en masterclass med årets hedersgäst Liv Ullman.

Trots att själva Bergmanveckan var alltför mycket personkult för mitt tycke, gav avmystifieringen av honom mersmak. När jag lämnar Fårö ser jag fram emot att sjunka ner i brådallvaret Bergmans filmer erbjuder snart igen. Att komma till en ny plats stärker ofta känslan av närvaro och nu. Att spegla sig i nya människor stärker ens konturer och önskningar. För mig blev dagarna på Fårö ett sammanhang där jag kom närmre både mig själv, de andra deltagarna och fenomenet Ingmar Bergman.

/Anna Weitz

Talangdagarna under Bergmanveckan är ett initiativ från BoostHbg, Filmbasen och Film på Gotland. Under talangdagarna träffas talanger för att delta i föreläsningar, gå på filmvisningar och framför allt diskutera varandras projekt och arbeta tillsammans med kreativa övningar under ledning av coachen Ann-Marie Söhrman Fermelin, lektor på Filmhögskolan i Göteborg. I år genomfördes träffen för andra året i rad.

Läs vad SvD´s filmskribent Hynek Pallas skriver om Bergmanveckan och sitt möte med talangerna under Talangdagara här.

Läs mer om Anna Weitz här.

Foto: Anna Weitz