Människor vet ibland inte varför de gör vad de gör. Men de behöver förklaringar för sig själv och andra. Så det är därför filmer måste ha sin handling längst fram. Men det händer ju att man inte har några ord. Ofta känns det som om en film bedöms efter historien den berättar, bra historia - bra film, ovanlig historia - ovanlig film, och erfarenheterna, tankarna man får av den, kan aldrig komma längre än filmens handling. Men om man inte dominerar både filmen och publiken med en text så finns det en möjlighet för betraktaren att faktiskt titta aktivt, få tankarna att börja vandra, och kanske till och med dra sina egna slutsatser. Nej filmer är inte konversationer, varför ska de vara så begränsade? Jag vill att filmen ska vara intresserad av hur saker ser ut.

Om "Sent på jorden"

En film som utspelar sig mellan det att solen går ner och att det blir mörkt.

Det finns ett franskt uttryck; "Entre chien et loup" (mellan hund och varg) som beskriver skymningen, tiden mellan det att solen gått ner och det blir mörkt, den tid på dygnet då hunden byter plats (eller skepnad) med vargen. Det kanske också beskriver en omfördelning av makten, när det okända blir starkare än det kända. Uttrycket beskriver ett speciellt ljus, skymningsljuset men framför allt handlar det om denna tids inverkan på vårt seende, att när man är på väg hem på kvällen och inte längre kan se om det är grannens hund eller en varg lite längre fram på vägen.

Filmen delar titel med Gunnar Ekelöfs första diktsamling Sent på jorden, som skrevs under extremt ensamma omständigheter i paris, senare i sitt liv talade han om den som sin självmordsbok, den blev som en fotnot till ”entre chien et loup”.

"..för hårt är männsikornas liv för mig,
jag trivs bäst bland musslorna och tången.."

(Gunnar Ekelöf)