Veckan på Fårö bjöd på flera intressanta möten. Utöver givande föreläsningar var det mycket kul att utbyta erfarenheter med de andra talangerna i en fantastiskt trevlig miljö.

I den heta sommarvärmen trängdes ett antal Bergmanentusiaster för att ta del av föreläsningar och filmvisningar. Efter mycket reflektion valde jag att se Persona, för fjärde gången, istället för att åka och bada. Till en början ångrade jag mitt beslut då det visade sig att biografen inte var ventilerad och maximerad sommarvärme rådde. När filmen kommit igång var jag dock mycket nöjd med beslutet att se om den. Då Bibbi Anderssons karaktär låter glassplitter ligga kvar på altangolvet i uppgörelsen med Liv Ullman som trippar runt barfota är man fast i filmen och låter med ro badet vänta till senare.

I en betydligt bättre ventilerad biograf visades senare Melancholia. Filmens fotograf, Manuel Alberto Claro, berättade efter visningen om samarbetet med Lars von Trier samt möjligheter med den moderna inspelningstekniken. Tack vare ökad ljuskänslighet hade man i flera lägen använt minimalt konstljus och därmed ökat möjligheterna för skådespelarna att röra sig fritt. Han nämnde också att de inte arbetade efter ett bildmanus som var skrivet i sten utan förberedde sig till ca 70 procent och lät resterande procenten falla på plats under inspelning.

Personligen uppskattad jag Melancholia väldigt mycket. Jag tycker att von Trier har varit en intressant filmskapare redan sedan de tidigaste produktionerna. Med Antichrist och Melancholia tycker jag dock att han har stigit ännu mer och lyckats förfina den filmiska magi han visat prov på i början av sin karriär. Jag tycker det i samtiden är sällsynt att se intressanta filmskapare som både tar mediet och livsfrågor på ett så stort allvar som von Trier. Hans ambition verkar ligga närmre de europeiska autuertänk som var mer vanligt förekommande för några decennier sedan. Det kändes därför hoppingivande att man på Bergmanveckan kunde visa en film av tung kaliber från en samtida regissör.

Övriga intressanta punkter i schemat var den ungerskfödde filmaren István Szabós föreläsning. Han berättade bland annat om att ha fått möjlighet att besökt inspelningen av Fanny och Alexander. Bergman hade, lyrisk över scenerierna, hållit i Istváns hand då han lett honom genom inspelningsplatsen. Omedveten om det lite märkliga förfarandet höll han ett stadigt grepp medan han engagerat visade runt István som blivit obekväm i situationen.

// Filip Holm