Årets upplaga av "Talangdagarna under Bergmanveckan" gick under det nya fräscha epitetet "Swedish Talent Fårö 2011" och samlade 30 framstående talanger från hela Sverige (plus en från grannlandet Norge). Årets grupp visade hur individerna och grupperna skiljer sig från år till år och hur man på ett sätt kan följa filmbranschens utveckling i de personligheter och samtal framtidens filmare tar med sig in i mixen.

Under veckans gång har talangerna lyssnat till Istvan Szabo, genomlevt Melancholia tillsammans med filmens fryntlige fotograf Manuel Alberto Claro, tolkat von Trier-intrycken över soppa med Lisa Langseth i Gotland Film Studios, en diskussion som vid tillfällen hettade till lika mycket som soppan.

Forumet för filmens utveckling genom mediets förnyelse och förändrade spelregler som förra året öppnades upp fick i år än bättre fart under Hynek Pallas vägledning, en samtalsmiljö som är lika saknad som behövd. Fler platser och tillfällen behövs för de här samtalen och under parollen Swedish Talent kommer vi arbeta för detta.

I år har talangerna även fått en helt egen gala för prisutdelningen av "Efter Bergman"-priset som i år gick till Edith Söderström för hennes manus "Blunda Jag blundar" vilket följdes av en bra fest på Kutens Bensin.

Det största utbytet talangerna emellan sker som vanligt i diskussioner mellan programpunkterna i Fårös Bergmanska landskap. Men i år imponerades vi även av varandras produktioner och work-in-progress som visade på spännande bredd och lovar gott för samtiden. Denna imponerande känsla späddes på då talangerna presenterade varandras intryck av dagarna och i personliga och genomarbetade former delade med sig av allt från dikter till kollage till slagfärdiga och poetiska filmer. Den samlade bilden av det som framfördes var en väldigt respektfull och ödmjuk bild inför andras intryck och uttryck och rörde i det allra minsta denna skrivande hand.

Årets tema sett i backspegeln handlade mycket om att dela med sig vilket kan härledas till den kollaborativa process som många unga filmare naturligt begriper sig med. Bemärkningsvärt hur samtliga i en så stor grupp som 30 personer lyckas skapa väldigt kort distans från ena sidan av gruppen till den andra. Världen blir större och mindre samtidigt och framtiden ljusnar i solnedgången över raukarna.

Rikard Rogeland
Tacksam arrangör